bang bang my baby shot me down

stängt in mig i mitt eget huvud och tappat bort nyckeln.
kan inte andas, allt som kommer från lungorna är ett monotont rossel.
jag är inte ett vitt tomt papper längre.
jag är ett sådant rivet i bitar med meningslöst klotter överallt.
hade behövt ett magiskt lim för att laga det.
ytterligheter meninglösheter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0