att sakna.

Två saker saknar jag:

Mig själv. Jag vet inte om tiden har förvrängt min bild av mig själv, men jag saknar den gamla jag. Som kunde få ryck och inspiration och vara glad och skratta och ha hopp. Nu känner jag mig för det mesta bara som en död klump som inte orkar någonting. Orkar inte pressen. Känner mig själv tyna bort och blekna utan att veta vad jag ska göra åt det. Och så...

Svensk sommar. Kanske då mestadels för att jag inte bor i Sverige längre och att jag saknar havet. Saknar min familjs sommarställe och att kunna andas ut där. Saknar festivaler och tidiga julimorgnar när man vandrar hem. Saknar kräftskiva och sand mellan tårna.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0