ma gainsbourg






Mitt hjärta hoppar några extra slag och jag drabbas av hjärtinfarkt. Jag dör.

1972

Om ni vill veta vad som orskar gåshud så kolla på denna.

en lillgammal pojke, tusentals brev och en pojkflicka

Det är något speciellt när böcker verkligen öppnar sig och talar till en.

Jonathan Safran Foer använder så vackra beskrivingar av varje liten tanke och sak. Det rör om i själen på något sätt: 





Tillsammans är man mindre ensam är inte underbar för dess formuleringer eller över huvud taget hur den är skriven, men den inger ett sorts lugn. Man ska läsa den med te bland regn. Då blir den bättre. Men den är mysig och det behöver man ibland:


när jag blev rik


en ångestsöndag rikare. fast...jag gillar nog söndagar lite, i smyg.

en billig billig och så otroligt värd biljett rikare.

jag är fattig, det kan man konstatera. glad ändå tror jag.


i am the son and the heir of a shyness that is criminally vulgar

gif animator
Jag dör när jag hör detta. På alla sätt och vis.

in the future everybody will be worldfamous for 15 minutes










jag har inte tagit bilder på ett tag och levt mitt liv i en mental klaustrofobisk hiss så that's why
mitt hjärta bultar för emil jensen
jag köpte en smiths lp. den är bra.
vill dunka pannan i skolbänken x antal gånger.
deltagit i ljusillusioner.
hatat/älskat världen
hatat/älskat mig själv.
logiken blev stulen.
ochdåkantrubadurerräddaenfrånundergång.


I'm so happy cause today I found my friends, they're in my head



världens störta geni.

nattliga funderingar när man druckit för mycket kaffe och har för mycket att tänka på


För det mesta dricker jag bara te och äter karameller

Med detta så klart.

älskar att komma hem till vykort med rökande töser från Paris. Tack Cecilia.

jag läser franska böcker(på svenska), lyssnar på fransk musik och tänker i franska tankegångar.
vill ha höst och mera kläder. slut på nakenhet och fram med shok och lager.
snö
skälver till nirvana unplugged.
ska börja klä mig i bylsiga koftor och urtvättade kiss tees.
drömmer om att förvandla mitt rum till en oas av växter, karameller och pockets.
sparar mynt i en burk för att kunna köpa filmer av finaste sort att titta på om och om igen.
är förväntansfull inför livet, men ändå inte.
vill ha rödvin i för stora glas.
och utomlandskvällsvärme + folkvärme.

det är hårda tider för sådana som jag





















Har fallit in i någon sorts melankoli när regnet faller. Jag avgudar att vakna till smattret och lukten när man öppnar fönstret. Oskuldsfullt, som om världen tvättats ren.

walking in those shoes. a work of complexity


I wish I were a Warhol silk screen
Hanging on the wall
Or little Joe
Or maybe Lou
I'd love to be them all
All New York Citys broken hearts
And secrets would be mine
I'd put you on a movie reel
And that would be just fine

Ian Curtis' Valentines day poem to Deborah Curtis, 1973




take me anywhere in seconds, take me anywhere i wanna go

jag undrar hur jag lyckas framkalla sådan klaustrofobi...varför fastnar jag alltid på så konstiga stället? alla åker bort, mentalt eller inte. jag stannar kvar.

Bild

jag vill åka tillbaka några år till båthuset vid den där sjön där vi paddlade, jag och bror. fånga kräftor med den gamla farbrorn. äta godis till man fick hemskt ont i magen. somna till lukten av sand, rök och tung blommdoft.

jag vill åka träskrinda på grusvägar till svansjön och sitta och förundras över hur fint det är att bara sitta och titta på ingenting och allt.

jag vill åka till paris och gå runt i skira bomullskjolar och röda väskor. dricka cappucino på les deux magots och le deux moulins. titta på gamla rynkiga män i montmartre och höra ett yann tiersen soundtrack i sitt huvud.

jag vill sitta vid en kanal i berlin och dricka öl efter öl---blank.

det blir inte alltid som man vill. man får spela musik istället.

ps. ska bli bättre på att göra saker här. och sluta överkonsumera vill och börja använda ska. lovar ds.


bretandjermaine




rocks and daggers

jag saknar dig, fastän jag aldrig träffat dig.

jag börjar tappa tron på det de kallar evolution.


...







foto: Therese

boy oh boy





Bruce Davidson. Jak&Jil.

Allt jag drömmer om nu är att flyga någon annanstans. Förändra de scener som ligger framför mig. Andra människor, andra ljus, andra känslor, andra lukter beröringar och andetag. Det ligger blanka blad framför mig, redo att fyllas, men bläcket är slut i pennan som min fräkniga hand håller i. Jag minns inte vart jag gjort av det, någon har suddat ut fragment ur mitt dystra huvud. Jag vet inte, jag vet lika lite som pappersark kan fylla sig själva. Ni är här, men ändå spelar era ögon andra draman, andra livsöden, andra steg. Jag önskar lite att folk kunde se ända in, så jag slapp berätta, så jag slapp göra allt så jävla konkret. Vad gör man inte för att ändra livsvillkor, river och river bakom hjärtats dunk.

ps. symboliskt nog får ni pojkar i stor kaluf ds. 

tillfällig kollaps, man tackar jovars



Jag vet icke vad som hänt med min eminenta musiksmak, men jag diggar sönder till detta, detta och detta. Det är faktiskt ändå förlåtligt, väl? Jag förstår ju sugigheten. Och jag skulle vilja ha en mac så att jag kunnar matcha detta inlägg till en fin egobild. Mamma, pappa, ni vet vad jag önskar mig. Inget annat är acceptabelt. Får bli en bild med för bra upplösning för detta musikaliska sammanbrott.  

falling and laughing








ingenstans. där allt blir till ingenting.

birdsnest.



Nu ska jag och julia ligga och läsa böcker i våra solstolar, kolla deckare med te i handen, vakna till vita väggar och fågelkvitter. Jag säger hej då i två dagar och så kan ni ju lyssna på denna så länge. Hare finfint.

förrförrgår.


Mästerbakarna. Marockansk äppeldryck och chokladmousse på menyn.

var är agnes?

finaste vice nörd.

nörd.

Dör.


Sen hade vi lite tid över för tjernobyl-dans mellan väggdekorationerna.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0