unbisourose

Jag saknar min kamera något oerhört. Jag saknar att klicka fram mig genom livet. Och när man ser något värt att bevara finns det inget att bevara ögonblicket med. Men du är tyvärr inte här med mig och därför ska ni få några bilder som påminner mig om tider som ligger mig närmast om hjärtat. Som jag aldrig kommer glömma. Bilder som påminner om lycka och sommar och sol och lite till. Bilder som kanske på ett sätt varit lycka under detta året.

I mars när jag och Cecilia stod och skrev och hoppade till Howlin' Pelles spastiska rörelser och underbara toner. Det var lycka in i benmärgen.

En dag i april när våren hade börjat spricka ut och man kände sommarkänslor i sina ben. Man visste oändliga sommardagar väntade snart, snart, snart. Hanna och jag låg i gräset på kyrkogården och drömde oss bort och pratade om sånt som komma skulle. Förväntan i luften.

I april följde dagar som kommer av en för varm vår. Jag, lina och Cecilia tog tusentals hoppbilder bland blålila blommor och planerade SiESTA. Det var en fin dag det.

Det var i början av juni. Allt var bekymmerslöst. Träden spelade ljusspel.

En sommar med Julia på landet med hallonbuskar, svansjön, kräftkalas och ystadbesök då vi vandrade i rosenträdgården och fikade på bokcaféet.

När vi badade flera timmar på denna bryggan. Jag läste Stieg Larsson och de lokala moppepojkarna kom på besök. När jag somnade under Saw, när vi spelade in våra fina videos och när du slog i huvudet. Det var ögonblick nu insvettsade i själen.

Vi åkte till Emmaboda med en ryggsäckar och 24 öl. Hem kom vi med tusen mörka-natts-minnen. Ett ganska bra nästan-avslut på en underbar sommar.

Den 16 augusti satte jag, Cecilia, Sanna och Isa oss på tåget mot Herning. 13 timmars väntan och så kom han, Chris Martin och sjöng kärlek rakt in i våra hjärtan. När tusentals fjärilar föll från skyn. Det blev tårar och lycka.

Det finns tusentals fler ögonblick med lycka. Men det är dessa som etsat sig fast i min själ och alltid kommer finnas där. De gjorde detta året lite finare. Ni är de bästa på denna jord. Hur ska jag kunna förklara hur ni som definerar mig, som alltid finns där. Som älskar mig i vårt och torrt. För det är ni värd allt i världen.