london och paris, min vän.

Imorgon åker jag 145 mil västerut till underbara London och blir kvar där i nästan tre veckor. Så fruktansvärt underbart. Ska dansa i källarlokaler, dricka mängder med te och känna tystnaden på museer. Sen far jag till Paris där jag ska möta upp fina Hanna och fortsätter äventyret med macarons, vin, basker och parisvindar. åh. dör. byebye fuckers. hoppas det kommer se ut lite så här.

ps. min dator hänger med så jag tittar in och skriver något då och då. ds.

fuck it

Jag skiter i verkligheten.

promise.

ge mig rödvin och rökmoln. ge mig puls och ögonkontakt. ge mig manchestersoffor och källarlokaler. så ska jag bli bättre på allt. jag lovar.

warhol silk screen


skit och lite till skit

vykort från en fjärran plats. du på framsidan av min undergång. ett eko någonstans långt långt bort. försök att förminska mitt synfält. vill inte se. vill inte höra. fingertoppar. nävar. du.

a dream upon waking

Gud vad detta är så förbannat fint! fint! fint!. Lyssna. Som en sammanfattning av känslor inför fysiska platser.

the pills have cost to much and you can't feel them working anymore.






i got a heart of stone och min näsa har tre hål.

mitt rum är ett slott och mentala drakar vaktar mig






spellista för mörk söndagkväll. vill inte vill inte vill inte gå dit imorgon.

the work of a vicious mind (or one who claims to be)







U just ruin everything u come across. What are you? An achievement of nothing. An pointless adolescence turned to endless fog and damage. Recipes of "how-to-build-a-tolerable-life-exictance" thrown in garbage tins. Cleary...yes it's quite obvious now...u just don't have a clue...about pretty much anything.

london


Obeskrivligt nära londonlondonlondon. I tankarna i alla fall.
Och så vips var vi där. Extas!
Soho.
Vandrade runt i Covent Garden.
Vårt rum var pyttepytte litet, men det gick så bra ändå.
Utsikten från vårt enda fönster. Älskar alla vita hus, Notting Hill känsla.
pick-and-chose sushi. dock inte så god.
Nära Brick Lane.

lite sent jag vet. men drömmer hela tiden nu.

Fågeln som vrider upp världen

Det här en dimma. Eller ett kalt fält i gryningen. Eller världens vackraste bok.
Han formulerar de finaste slutsatser, utan slut. Tror egentligen inte den går att förklara. Men den är skum. Väldigt skum. Men fin, så sjukt fin. Den känns kanske lite så här:

hej 2011

fade away, maybe tomorrow or maybe today.

RSS 2.0