.

hej då jävla skitår. trevligt att aldrig se dig mer igen.

sad truth

undersökte saken. slutsats: jag har 42 anledningar att vara ledsen.

det skulle inte bli såhär.

Hur jag alltid tror att jag nått botten, men plötsligt faller längre ner. Varför kan alla så mycket, hur kan alla orka så mycket? Jag är trött, trött på min verklighet. Patetiska försök att romantisera sin sorg, koppla den till dekadens och melankoli. Bortförklara den, bortförklara sig själv. Hitta på ursäkter till varför man misslyckas. Kanske är det så att jag befinner mig vid den ålder då jag trodde att min liv skulle se annorlunda ut. Jag orkar inte dricka mer, orkar inte bli vilsen på dansgolvet, hoppas att någon lägger sina armar runt mig och viskar att allt ska bli bra. Konstant den där önskan, att om bara någon kunde se mig för den jag verkligen var. Vandrar hem och vill lägga mig ner på gatan. Orkar inte somna i min säng, vakna lika vilsen som innan. Jag önskar att jag kunde lida av normala problem, triviala saker, inte befinna mig i denna konstanta existensiella kris, där allt ifrågasätts där allt är en illusion. Tiden framför mig är ett stort svart hål. Ett ensamt liv, en ö.
Inser att problemet är mig, inte andra, jag misslyckas konstant, har ingen ork att kämpa. Känns som jag gjort det är 3 år och är emotionellt utmattad. 
 
Hoppas att relationer ska kunna bota min ensamhet, de undertryker bara den. Folk pratar och jag hör mig själv svara som någon annan. Jag hatar det, skriker till mig själv: säg något. säg något så att de gillar dig. 
 
Men jag är så fruktansvärt rädd, för livet och hur utsatt jag känner mig i det.

died and went to shoeheaven

kan inte andas förrän denna perfektion blir min ägodel.

?

Förlåt, men fy fan vad jag hatar och föraktar människor. Ofattbart hur Sverige ens kan fungera med nuvarande intelligensmedelnivån i lilla landet lagom.
ett par ord om hopplöshet.

nu:

hallonsmoothie unt the dirt!

jaha okej...

lönt. så jävla lönt. tycker allting e så äcklet.

green

Funderar på att bli blond och få gröna eller blå toppar. Tror det blir så. Jepp.

dicaprio motherfucker

celebrity crush.

.

Där inget är sig likt
Fast allt är likadant

the pills have cost to much and you can't feel them working anymore.






i got a heart of stone och min näsa har tre hål.

transmission

We would have a fine time living in the night,
Left to blind destruction,
Waiting for our sight.

crp.

In the mist of tomorrow. Where cities never sleep. That's where I'll be. God's shining world of lostness. Where word of nothing become everything. Life existance persistance. B.o.r.e.d.

you make me feel like I am young again

fuck vad illamående jag är.
koma

berlin om ett dygn


litervis med öl, second hand för kilopris, ockuperade hus, epilepsiljus, glömska, dimmiga morgonpromenader, ljuslyktor, fem töser, jag vet inte. kärlek.

vreeswijk



en sorgesaga
kind mot kind
lillklockan klämtar
hejsan morsan hejsan farsan

äckelungar-äckellungor

konformitet dödar mig. jag är för subjektiv för denna plats här och nu. oförmögen att analysera, försöker undvika de fotspår jag lämnar, omöjligt.
du sa en gång något jag inte kan glömma. signaler går från hjärnan till händerna, de darrar. sen dränkte ni mig utan vatten. fint av er. hat. kärlek. är det inte samma sak?

wanna stop crying

Tack kära vän för att du är vägen mot ett expanderat musikkunnande och för att du visar mig världen genom musik.

abstrakt akrobatik

Den bästa tiden på dygnet är sex på morgonen. Världen sover, ändå tvingas man upp. Jag uppskattar tysthet mer och mer. Och livet känns inte likadant olika tider på dygnet. Olika ljus framkallar olika perspektiv på skit och icke-skit. Fristäder är min enda tillflykt, faktiska eller inte. Jag dör och kommer tillbaka till livet på 3 sekunder. Pålitlighet är en bristvara. HUr blev det så?

-

Sämst. Fy fan.

Tidigare inlägg
RSS 2.0