unbisourose

jag undrar hur jag lyckas framkalla sådan klaustrofobi...varför fastnar jag alltid på så konstiga stället? alla åker bort, mentalt eller inte. jag stannar kvar.

Bild

jag vill åka tillbaka några år till båthuset vid den där sjön där vi paddlade, jag och bror. fånga kräftor med den gamla farbrorn. äta godis till man fick hemskt ont i magen. somna till lukten av sand, rök och tung blommdoft.

jag vill åka träskrinda på grusvägar till svansjön och sitta och förundras över hur fint det är att bara sitta och titta på ingenting och allt.

jag vill åka till paris och gå runt i skira bomullskjolar och röda väskor. dricka cappucino på les deux magots och le deux moulins. titta på gamla rynkiga män i montmartre och höra ett yann tiersen soundtrack i sitt huvud.

jag vill sitta vid en kanal i berlin och dricka öl efter öl---blank.

det blir inte alltid som man vill. man får spela musik istället.

ps. ska bli bättre på att göra saker här. och sluta överkonsumera vill och börja använda ska. lovar ds.

jag saknar dig, fastän jag aldrig träffat dig.

foto: Therese

Bruce Davidson. Jak&Jil.

Allt jag drömmer om nu är att flyga någon annanstans. Förändra de scener som ligger framför mig. Andra människor, andra ljus, andra känslor, andra lukter beröringar och andetag. Det ligger blanka blad framför mig, redo att fyllas, men bläcket är slut i pennan som min fräkniga hand håller i. Jag minns inte vart jag gjort av det, någon har suddat ut fragment ur mitt dystra huvud. Jag vet inte, jag vet lika lite som pappersark kan fylla sig själva. Ni är här, men ändå spelar era ögon andra draman, andra livsöden, andra steg. Jag önskar lite att folk kunde se ända in, så jag slapp berätta, så jag slapp göra allt så jävla konkret. Vad gör man inte för att ändra livsvillkor, river och river bakom hjärtats dunk.

ps. symboliskt nog får ni pojkar i stor kaluf ds.