en lillgammal pojke, tusentals brev och en pojkflicka
Det är något speciellt när böcker verkligen öppnar sig och talar till en.
Jonathan Safran Foer använder så vackra beskrivingar av varje liten tanke och sak. Det rör om i själen på något sätt: 
Tillsammans är man mindre ensam är inte underbar för dess formuleringer eller över huvud taget hur den är skriven, men den inger ett sorts lugn. Man ska läsa den med te bland regn. Då blir den bättre. Men den är mysig och det behöver man ibland:
Kommentarer
Trackback
