tillfällig kollaps, man tackar jovars
Jag vet icke vad som hänt med min eminenta musiksmak, men jag diggar sönder till detta, detta och detta. Det är faktiskt ändå förlåtligt, väl? Jag förstår ju sugigheten. Och jag skulle vilja ha en mac så att jag kunnar matcha detta inlägg till en fin egobild. Mamma, pappa, ni vet vad jag önskar mig. Inget annat är acceptabelt. Får bli en bild med för bra upplösning för detta musikaliska sammanbrott.
falling and laughing
ingenstans. där allt blir till ingenting.
birdsnest.
Nu ska jag och julia ligga och läsa böcker i våra solstolar, kolla deckare med te i handen, vakna till vita väggar och fågelkvitter. Jag säger hej då i två dagar och så kan ni ju lyssna på denna så länge. Hare finfint.
förrförrgår.
Mästerbakarna. Marockansk äppeldryck och chokladmousse på menyn.
var är agnes?
finaste vice nörd.
nörd.
Dör.
Sen hade vi lite tid över för tjernobyl-dans mellan väggdekorationerna.
Förståelse är aldrig annat än summan av alla missförstånd
"Hon stoppade in en oliv i munnen, tog ut kärnan med fingrarna och lade den i askfatet med samma elegans som en poet som sätter ut skiljetecken."
tragedi, men nej nej
isch.
drömmares tider
borderlinesymptomen är genomslående. men fan vad fett allt är ändå. drömmar är allt fina, denna sommaren blir de verkliga. tills dess flyr jag dit i tankarna med simon, garfunkel och jj.
söndagskvistar och studentens lyckliga dar och mina då såklart.
Titta, nu kom du på bloggen Franz. jag älskar allt just nu.
ponyo på klippan vid havet.
Jag blir så glad. Jag blir så himla dunderglad ända in i själens mörkaste vrå. Det finns inte.
sommar kanske
Jag påminns konstant om lukter, känslor och ljud som får mig att vibrera av sommarkärlek. Fleet Foxes Tiger Mountain Peasant Song är högsommartider/emmabodafragment. Regnet har antagit en annan lukt som får en att vilja sitta i vår vita sommarstuga och sluka Haruki Murakami-böcker om drömmar med te i handen. Tågresor blir vackrare och vackrare och allt blommar ut, får en att glömma den ångest som innan arbetat i ens kropp. Med sommarkort kommer vi ta åkturer till Ystad och läsa böcker i rosenträdgården, eller när det regnar bland gamla böcker på bokkaféet. Nu spelas Bon Iver, som får en att tänka på ödsliga gröna skogar i vit dimma. Solnedgångar ovanför fältet, studsmatteljud och morfars gräsklippare brummande i bakgrunden. Sommaröl på möllan, fuktiga tjocktröjor i nattdis. Vakna upp bland vita väggar och fågelkvitter, och inse, att nej, jag har inte dött och kommit till himmeln, det är så här det känns att verkligen leva. Och så fisklukten blandat med glass, sand och gåshud i Mossby kiosken. Förbi all press, alla vanor, alla intrampade korridorer och ändlösa samtalsämnen. Jag sitter med tårar i ögonen, för det är så fint. Detta är mitt sista skolsommarlov, nu ska jag bara finnas till och leva.
Känslan:
favo pics maj
senaste tidens äventyr och inte fullt så äventyrliga saker
lite vad jag gjort senare tiden:
frusit och svettats på SiESTA i fyra dagar. dunderfint.
vandrat fram på ödsliga vägar.
firat martins student. kallt, men fint.
hängt på golvet hos konrad.
och annat som jag inte fångat på bild.
