duvsånger som sägnen
en manisk impuls i hennes hjärta. en hjälplös duva utan kontroll. stirrandes in i dennes ögon, förgäves letande efter igenkännande. men pupillerna förblev tomma, ytliga, dumma. asfalt blev till gräs, gräs till kullersten då ben inte ville sluta slå. när hon kom tillbaks till medvetande låg hon invirad i snö, bedövande bedövande bedövande, ett kylmedel för en sårig kropp. Nu behövde hon inte tänka på ränder och hjärtbult och tomma ögon längre.
Kommentarer
Postat av: kajsa
för nu var hon död. hejdå.
Postat av: Agnes
goddagens sorgsna flicka.
Trackback
